Säkerhetsnivåerna i IEC 62443 beskriver målsatt säkerhet, säkerhetskapacitet och uppnådd säkerhet för industriella automations- och styrsystem. Den här guiden förklarar SL 0 till SL 4, de sju grundläggande kraven och hur nivåerna tillämpas på system- och komponentnivå.
Säkerhetsnivåer från SL 0 till SL 4
IEC 62443 använder SL 0 och de numrerade nivåerna SL 1 till SL 4. SL 0 gäller där inga särskilda säkerhetskrav eller skydd behövs. SL 1 hanterar oavsiktliga eller tillfälliga överträdelser. SL 2 till SL 4 hanterar avsiktliga överträdelser med successivt mer sofistikerade metoder, resurser, IACS-specifika färdigheter och motivation.
Ett högre nummer är inte automatiskt lämpligt. Målnivån måste följa riskbedömningen för den aktuella systemgränsen.
Säkerhetsnivåer kan övervägas separat för de sju grundläggande kraven:
- Identifierings- och autentiseringskontroll
- Användningskontroll
- Systemintegritet
- Datakonfidentialitet
- Begränsat dataflöde
- Snabb respons på händelser
- Resurstillgänglighet
En säkerhetsnivå kan därför uttryckas som en vektor med sju element snarare än som ett enda tal. En skalär nivå kan vara en användbar förkortning, men den kan dölja skilda behov inom de grundläggande kraven.
Målnivåer, kapacitetsnivåer och uppnådda nivåer
IEC 62443 skiljer mellan nivåer som besvarar olika frågor under livscykeln:
- SL-T är den målsatta säkerhetsnivån som fastställs genom riskbedömning.
- SL-C är den kapacitet som stöds av ett system eller en komponent mot de mappade kraven.
- SL-A är den uppnådda säkerhetsnivån för den implementerade utformningen.
Dessa beteckningar är inte utbytbara. En kapacitetsnivå visar inte i sig att en målnivå har uppnåtts, och ingen av dem fastställer den uppnådda nivån för ett integrerat system.
System och komponenter
IEC 62443-3-3:2013 mappar systemkrav och kravförbättringar till säkerhetsnivåer för styrsystems kapacitet. Den innehåller 51 separata grundläggande systemkrav inom de sju grundläggande kraven. Antalet omfattar inte kravförbättringar.
IEC 62443-4-2:2019 behandlar tekniska komponentkrav och säkerhetsnivåer för komponenters kapacitet. Dess komponentkategorier är programvaruapplikationer, inbyggda enheter, värdenheter och nätverksenheter.
En komponents kapacitetsnivå ersätter inte en systembedömning. Driftsättningskontexten, zonen, kommunikationskanalen, integrationen och eventuella kompenserande motåtgärder är fortfarande väsentliga. När en komponent inte själv tillhandahåller all nödvändig kapacitet kan kompenserande motåtgärder bidra till att uppfylla systemmålet endast om de väljs ut och dokumenteras i systemutformningen samt återspeglas i bedömningen av den uppnådda nivån.
Tillämpning av säkerhetsnivåer på systemnivå
På systemnivå börjar arbetet med att definiera systemet som bedöms och dela upp det i zoner och kommunikationskanaler. Risker bedöms och en SL-T fastställs för varje zon och kommunikationskanal. Systemkraven, utformningen och underlagen kan sedan bedömas mot dessa mål.
IEC 62443-3-2:2020 ger sammanhanget för riskbedömning på systemnivå för detta arbete. Den publicerade utgåvan anges av IEC som giltig, med en efterföljare under utveckling, enligt åtkomst den 24 augusti 2026.
För komponenter är det viktigt att identifiera vilka krav som komponenten själv stöder och vilka som uppfylls först genom integration i det bredare systemet. Breda nivåangivelser utan driftsättningskontext kan förenkla eller ge en missvisande bild av den faktiska säkerhetspositionen.
Praktisk tillämpning
Ett praktiskt, evidensbaserat implementeringsunderlag kan koppla samman:
- Systemgränsen
- Zoner och kommunikationskanaler
- Riskkriterier och riskbedömning
- SL-T eller säkerhetsnivåvektorn för varje zon och kommunikationskanal
- Valda krav
- Utformningsbeslut och kompenserande motåtgärder
- Verifieringsunderlag och den resulterande SL-A-bedömningen
Detta är ett praktiskt arbetsflöde, inte en garanti för certifiering. Målnivåer, kapacitetsnivåer och uppnådda säkerhetsnivåer besvarar olika frågor och bör inte behandlas som likvärdiga beteckningar.